Jag drivs för att jag är nyfiken och vill testa gränser. Jag är nyfiken på hur långt jag kan ta mig med hjälp av mina ben. Jag vill upleva naturen och skogen. Jag vill ha en stark kropp som kan göra det jag begär av den. Jag vill hålla mig skadefri och klara vardagens utmaningar utan begränsningar.
Men framförallt tränar jag för att det är roligt. Jag tycker om att springa och gå på grupptränngar. Jag tycker helt enkelt att det är kul.
Visst har jag också dagar när jag inte känner för att ta mig ut. Jag har då två val, att stanna inne och vänta på att lusten kommer åter, eller att ta mig ut ändå, och inse att efter ett par meter är jag glad och nöjd och kommer hem piggare och lyckligare. Det händer att jag väljer båda alternativen.
Eftersom jag oftast låter känslan styra min träning så är det faktiskt så att jag har lust med det jag gör. Vill jag springa så gör jag det. Vill jag gå på spinning så gör jag det. Jag har ju liksom valt det just då.
Jag läste en gång att man ska byta om innan man bestämmer sig för att ställa in ett pass. För många gånger är just ombytet en omständig grej i det hela.
Och när man ändå är ombytt kan man ju lika gärna ta en sväng, eller hur?! I värsta fall kan man korta ner den, men då har man iaf kommit ut. ;)
Jag motiveras också av att läsa om andra som tränar. Jag följer en hel del bloggar om träning och jag läser mycket på Funbeat.
En annan grej som får mig att ta mig ut är jag inte har möjlighet att träna jämt när jag vill. Det skapar ett sug och en längtan. När väl tiden erbjuds är jag inte sen att hoppa på, för jag vet att det är bäst att ta de chanser som ges.
Tack för din inspiration, ställer mig själv samma frågor eller snarare min omgivning... jag har insett att jag söker upplevelsen i skillnaden - dvs. hur skönt är det inte att komma in efter ett löppass i skitväder... det är då man verkligen uppskattar soffan eller sängen!
SvaraRaderaImponerad över dina distanser!
Roger Backman, Linghem, jogg.se