Seger!

Följande konversation utspelade sig inom mig idag.

SpringarSandra: Jag ska springa på lunchen!

LatmaskSandra: Men det är ju kallt! Jag blev ju jättefrusen förut när jag var ute. Och tänk om jag får mer ont i benet.

SpringarSandra: Njae, ok, det är ju faktiskt bara 2 grader och regnar. Jag kan ju alltid hänga med ut och äta och så kan jag ju springa i eftermiddag.

LatmaskSandra: Åh va skönt. Jag är ju nyduschad (!) också.

SpringarSandra (när klockan är 14.30 och det är dags att bestämma sig slutgiltigt så jag hinner hämta barnen från fritids efteråt): Ska jag eller inte? Jag frågar Susanne som svarar att jag inte måste springa varje dag. Vila istället.

LatmaskSandra: *Jublar* Jag vann! Klart jag kan vila idag. Jag sprang ju igår och ska träna imorgon och springa lopp på lördag.

Stefan kommer förbi och frågar vad jag väntar på, ge dig ut! (Tack!)

LatmaskSandra: Det räcker om jag springer 6 km.

Jag byter om och beger mig upp till Hultet. Springer iväg i lugnt tempo och startar klockan redan när jag lunkar iväg från bilen på parkeringen. Där stigen delar sig och man kan välja milen eller sexan, tar SpringarSandra överhanden och väljer milspåret.

LatmaskSandra: Jag tar ”korta”, gamla milen som bara är 9,5 km.

Men i vägskälet där man väljer gamla eller nya så tar SpringarSandra kommandot igen och väljer ”långa” milen.

Det går himla lätt. Jag flyger fram! Det är ju kul det här! Jag springer ifrån LatmaskSandra. Klockan stannar på 53.38. Så fort har jag inte tidigare sprungit den banan med 148 höjdmeter på 10,54 (som klockan säger). Jag startade ju dessutom klockan före spårets början. Det var inte ens så jag tog i. Nöjd och glad fick jag sticka hem och ta en snabbdusch innan barnen skulle hämtas på fritids.

Jag vann över LatmaskSandra! 1-0