Jag ser inte målbilen lika tydligt längre. Jag måste fokusera. Vart vill jag? Vad vill jag? Vill jag, öht?
Jag är i en svacka. Besvikelsen över mitt odeltagande i Skövde har rubbat min målbild. Jag ser inte målet lika tydligt och vet inte hur jag ska ta mig dit. Eller på vilket sätt.
Löpningen går tungt. Jag har ingen lust att springa. Jag har ingen lust att träna alls.
Jag vet inte hur jag ska tackla det. Ska jag trotsa osuget och springa iaf och hoppas på att det ger sig. Eller vill kroppen säga mig något att jag borde lugna ner mig? Eller är det bara latmasken som tagit mig i besittning?
Imorgon ska jag ta med löpkläderna till jobbet och ta ett lunchpass för att se hur det känns. Håll tummarna för att löparglädjen kommer tillbaka.
Vilket sammanträffande! Jag känner likadant! Jag har haft löpuppehåll några dagar och nu har jag INGEN lust alls att springa! Jag tror att knepet ligger i att korta rundorna. I stället för att känna sig tvungen att springa minst två mil varje pass typ får man kanske bara se till att komma ut några kilometer för att hålla igång kroppen.
SvaraRaderaSandra: Gå tillbaka och läs din blogg! Den är jätteinspirerande och du beskriver glädjen till löpningen så bra!
SvaraRaderaEller så behöver du en paus. Så ta det då. Det är inte hela världen. Jag kommer ihåg att du vid KUL förra året sa även då att du varit inne i en svacka. Du kommer (liksom då) ur den. Promis.